Mysig uteritt! (och lite beröm till Poppan, eller mest beröm förresten...)

Hejsan! Tänkte då berätta lite om uteritten med Elin och ponnyn Sangria idag! Jag red i det nya schabraket och dem marinblåa benskydden som jag fick i julklapp, snyggingen Poppan blev jättefin i det! Ni får en liten (och rätt suddig) mobilbild så länge, tills jag fixat bättre. :) Ska fixa lite bilder på de andra julklapparna snart också, håll ut, hehe! 
 
 
Skrittade som sagt ut en sväng med Elin, vi red den vägen som vi red på julaftonsritten. Poppan var verkligen jättelugn, jobbade henne lite i form i början men sedan bestämde jag mig för en riktigt kravlöst och avslappnad ridtur och hon fick gå på halvlånga tyglar nästan hela tiden. Hon är snäll att rida ut på, men kan titta till på lite läskiga saker ibland, så idag försökte jag vara så avslappnad och rida "samma" (och inte göra något annorlunda, t.ex. korta upp tyglarna mycket när jag ser något som hon KANSKE kommer tycka är lite läskigt) som möjligt, för att jag inte ska sända ut signaler om att det är farligt. Det funkade faktiskt riktigt bra! Jag lät henne bara lunka på och brydde mig inte så mycket kollade runt på lite saker, och hon tittade faktiskt bara till LITE extra på en stor snövall och inget annat! Hon var glad och spetsade öronen, men var ändå jättelugn, och till och med på hemvägen var hon superlugn och jag kunde rida på halvlånga tyglar hela tiden då också (utan att hon började småtrava, steppa eller öga takten mycket!), jag behövde bara ta lite i tyglarna för att hon skulle sakta ner lite :D Jag gjorde även lite halter för att kolla av henne lite och hon väntade fint, den ända gången hon blev lite otålig var när vi fick vänta en evighet på att massor av bilar skulle köra över vägen vi skulle korsa för att komma hem, men det gick fint och hon var jätteduktig! Hehe, berömmer min häst väldigt mycket nu känner jag, men jag är verkligen stolt över henne idag!
 
När vi gick in från hagen och inne i stallet tränade vi även lite ledarskapsövningar, att hon skulle backa när jag ville, gå bakom mig när jag ledde och stanna när jag gjorde det. I början gick det inte så bra, jag ställde mig framför henne, försökte göra mig stor och vifta lite med armbågarna så att hon skulle backa (då ledaren, jag, ville ha eget utrymme...) men det tog hon ingen notis om utan stod bara kvar, hehe... Jag började gå, stampade i marken när jag stannade och viftade till lite mer med armbågarna för att hon skulle märka det, men icke sa nicke, hon fortsatte gå tills hon stod bredvid mig och var tvungen att stanna. När vi kom in i stallet tränade vi lite till på att hon skulle backa när jag stor och (inte så) biffig gick mot henne, stå kvar när jag fortfarande var stor men hade slutat få henne att backa, och sänka huvudet och kanske även komma lite mot mig när jag slappnade av och tillät. Till slut gick det bättre, efter en stunds backförsökande tog hon ett steg bakåt, då stannade jag till, fortfarande "stor" för att hon skulle stå kvar, och sedan slappnade jag av och sträckte fram mina händer lite, då sänkte hon faktiskt huvudet, kom fram och nosade. Kanske inte låter som någon stor bedrift för er, men jag blev väldigt glad i alla fall då det er ett steg mot mig som trygg ledare hela tiden! :) Och ledare är ju precis det jag vill vara, Poppan ska lyssna på mig och det är jag som ska bestämma! Jag övade även lite på att flytta henne för tryck, hon har vart lite svår att flytta i ridningen tidigare också, så därför är det ju bra att öva från marken + att det höjer "min rang" och hästen blir lite påmind om vem som bestämmer... Såklart lättar jag på trycket så fort hon flyttar ett steg bakåt, åt sidan eller vart hon nu ska.
 
När vi kom tillbaks från ridturen lät jag Poppan stå och slicka på sitt slickgodis medan jag sadlade av, sedan fick hon täcke på sig och komma in i boxen. Hon var alltså jätteduktig och mysig idag, känner mig så otroligt lycklig över att jag har henne. Är så stolt över henne, har ni känt så någon gång, då allt bara är perfekt och blir rätt, när hästen bara är en såndär otroligt vacker vän som gör en helt varm inombords, när man vill vara kvar just i den stunden hela livet?! När man tänker tillbaka på det och blir stolt, lycklig, varm och bara ler stort?! Så känns det iallafall för mig nu. Sedan var ju inte sällskapet på ridturen fel heller, Elin är en supermysig tjej och vi har alltid kul, skrattar och har oss, dessutom är Sangi och Poppan bästisar, så det kan ju inte bli bättre :) 
 
Känner att jag har skrivit jättemycket nu, ni som läst allt, hur orkade ni? Behövde väl skriva av mig lite, gillar ju att skriva och i det här fallet blev det Poppan som blev överöst av beröm, hehe... Jag kan faktiskt inte hjälpa det, jag tycker bara att hon var så otroligt fin idag, men så klart har även vi dåliga dagar också, då allt bara blir fel... ;)
 
För er som orkar lite till, så tänker jag bara visa en liten snabb bild på mobilskalet jag fick i julklapp också, sedan är inlägget slut, jag lovar!
 
 
Okej, inte riktigt slut... Jag bloggar kanske lite mer sen, om jag orkar efter detta inlägget (...), annars blir det imorn, då ska jag även till vattenpalatset och bada med familjen, mysigt! Tack till er som läste, och ni som inte orkade, jag förstår er, och det var nog inte jätteintressant (och förmodligen inget viktigt enligt dem som läste det, men det handlar om något viktigt för mig <3) ändå! ;)
 

Kommentarer
Postat av: sara

Hej! sjukt fin blogg :D Vart gör du din header, sjukt fin

Svar: Tack så mycket! Jag har gjort min header i gimp :)
Evelina Lundgren

2012-12-26 @ 20:54:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0